Älvdalens socken, Kopparbergs län · vid foten av Mångsbodarna
Evertsberg ligger i Älvdalens socken i övre Dalarna, i utkanten av det stora fäbodlandskapet kring Mångsbodarna — en gammal fäbod som redan finns omnämnd i en fäbodinventering från 1663–64, och där ett hushåll bosatte sig permanent under 1800-talets mitt. Vid tiden för storskiftet fanns här ett fyrtiotal stugor med åtta bofasta familjer. Idag är Mångsbodarna mest känt som andra kontrollen på Vasaloppets bana mellan Berga och Mora, men reservatet bär fortfarande spår av ett cirka 150 år gammalt arbetsliv: en vattendriven såg, en kvarn och en snickarverkstad.
I byn själv har Evertsbergs hembygdsförening, bildad 1971, byggt upp Evertsbergs Gammelgård — en samling hus flyttade från fäbodarna och gårdarna runt Evertsberg, bland dem en räddad stuga just från Mångsbodarna. Varje år firas Evertsbergsdagen med tunnbrödsbak i gammelgårdens stora bakugn och en levande smedja.
I din egen släktdata bor generation efter generation av släkten på ett fåtal Evertsbergs-adresser — gårdar och hus som i GPS-koordinaterna ofta delar en och samma punkt, eftersom det i praktiken är byns läge, inte den enskilda gårdens, som är registrerat. Det är samma mönster som gjort att vi valt att länka orter via sockennamn snarare än koordinat.
1867 och 1868 var två av de svåraste nödåren i Sveriges historia: envis kyla lade Norrland och de norra landsdelarna i frost redan på försommaren, skördarna slog fel år efter år, och innan det var över hade omkring 27 000–28 000 människor dött i förtid. Folk tvingades ut i nödarbeten — väg- och brobygge mitt i vintern — för en matranson, andra gav sig ut för att tigga eller vandrade till trakter där det fanns något att äta.
En av dina anor, Anders Andersson — kallad ”Dys Anders”, född 27 oktober 1859 i Evertsberg — var ett av barnen som drabbades. Anteckningen i din egen data, bevarad i familjens muntliga tradition, säger det rakt:
”Pojkarna var små när pappan dog. Det var nödår (1867 el. 1868?), så mamman och pojkarna fick vandra till Uppland för att få mat. Dys Anders fick gå klädd i kjol för det var slöseri att göra byxor av den.”
Familjen tog sig alltså igenom nödåren genom att lämna Älvdalen och vandra söderut till Uppland — en resa på flera hundra kilometer till fots, för en mor och hennes små söner, i jakt på mat. Dys Anders överlevde och kom tillbaka till Evertsberg, där han med tiden blev känd som en skicklig snidare och laggkärlsmakare — en trätråg han gjort finns bevarad i familjen — och bosatte sig i Mångsbodarna, där han ofta bodde hos sin svägerska Emma sedan hon blivit änka. Han dog 1952, 92 år gammal, på samma gård — Evertsberg 41 — där han föddes.
Två generationer senare lämnade fler från samma gård, Evertsberg 41, för Amerika: Oskar Andersson (f. 1888) och hans syster Mary Andersson (f. 1892) utvandrade 1905 respektive 1908. I Amerika gifte Mary om sig, först med en LaFave och senare med en Irving. Innan avresan finns syskonen föreviga tillsammans på ett fotografi utanför affären i Evertsberg — ett av de sista bilderna av dem innan de lämnade byn för gott. Gården i Mångsbodarna som familjen ägt gick omkring 1926–27 vidare till en granne, känd i din data bara som ”Dys-Alfred”.
Älvdalen har en egen, ålderdomlig spelmanstradition som i Evertsberg-trakten hållit sig särskilt sammansvetsad med bygdens dialekt. En av de spelmän som förde traditionen vidare var en annan gren av släkten: Erik Andersson, kallad ”Död Erik”, född 1840 och död 1909. Han beskrivs så här i den tryckta sockenkrönikan Älvdalens sockens historia av Severin Solders m.fl. (s. 215):
”De ålderdomliga och för Evertsberg säregna spelmanstraditionerna, som visserligen i någon mån påverkats av Gamla Berg men med bibehållen dialekt förvaltats av Tommos Anders och Tenn Per, skulle föras vidare av en rad spelmän av en yngre generation. En av dem var Död Erik Andersson, som var född 1840, död 1909, och bodde i Mångsbodarna, där det på hans tid bodde folk året runt. Han var ogift och sysslade med varjehanda vid sidan om skötseln av ett litet jordbruk och var känd som en skicklig tillverkare av skidor. På gamla dar förestod han den filial som affären hemma i Evertsberg en tid hade i Mångsbodarna.”
Erik Andersson bodde alltså på samma plats, Mångsbodarna, som det gammelgården i Evertsberg än idag har en räddad stuga från — troligen del av samma fäbodmiljö som beskrivs ovan.
Indelning: tidigt kapellag inom Älvdalens församling, 1922-02-03 enligt KBr ej kapellag utan kbfd, 1976-12-31 upplöst. Pastorat: Älvdalen. Husförhörslängd:
1719-1976. Födelsebok: 1660-1976.