En plats i släkten · pilotsida
Falkenbergs stadsförsamling, Hallands län · vid Ätrans mynning
Falkenberg växte fram kring en danskbyggd befästning på Ätrans östra strand i början av 1200-talet — det är fästningen som gett staden dess namn. Omkring år 1300 uppfördes en kyrka på åns norra sida, och det var kring den, inte kring den ursprungliga borgen, som själva köpstaden med tiden tog form. Borgen förstördes 1434 av Engelbrekt Engelbrektssons upprorsstyrkor, men staden överlevde och fick egna stadsprivilegier 1558. Halland förblev danskt genom hela medeltiden och långt in på 1600-talet — Brömsebrofreden 1645 gav Sverige landskapet på 30 års sikt, men det var först Roskildefreden 1658 som gjorde det svenskt för gott.
Industrialiseringen kom sent och långsamt till hela Halland, Falkenberg inräknat, och tog egentlig fart först under senare delen av 1800-talet — med textilindustri, träindustri och varv som de bärande näringarna. 1862 års kommunreform gjorde Falkenberg till en egen stadskommun, som därefter växte genom flera markutvidgningar (1908, 1937 och 1950). Parallellt växte en helt annan sida av staden fram kring sekelskiftet 1900: ett rykte som badort, med Skrea strand som dragplåster — ett rykte Falkenberg fortfarande lever gott på.
Falkenberg hör idag till pastoratet Falkenberg och Skrea och betjänas av tre kyrkor: Falkenbergs kyrka i centrum, Hertings kyrka och S:t Laurentii kyrka. De bevarade kyrkoböckerna sträcker sig från omkring 1680 fram till 1952 och omfattar enligt Hallands Släktforskarförening närmare 1,5 miljoner enskilda poster i födelse-, vigsel- och dödböcker — ett ovanligt långt och sammanhållet arkiv för en mindre stad.
I din egen släktdata dyker Falkenberg upp gång på gång genom hela 1900-talet och in på 2000-talet — födslar, ett dödsfall, en utflyttning, en vigsel så sent som 2008 — snarare än att höra till en enda sammanhållen släktgren. Det gör Falkenberg mer till en återkommande knutpunkt i flera olika grenar än till en gammal hembygd för någon enskild av dem.