En plats i släkten · pilotsida
Västbo härad, Jönköpings län · från kvarn och gästgiveri vid Nissans väg till gummiindustri
Gislaved nämns första gången skriftligt 1434, då som beteckning på en kvarn — namnet tros betyda ”Gisles skog”. Söder och sydöst om orten, framför allt kring sjön Bolmen, finns rikligt med fornlämningar från stenålder till järnålder; vid Västbo tingsplats nära Smålandsstenar ligger ett gravfält med tjugo resta stenar, var och en omkring 2 500 år gammal.
Ortens betydelse växte fram ur läget vid Nissastigen, en av landets viktigaste färdvägar norrut mot Halland. Under 1800-talet fanns tio gästgiverier i trakten, ett tecken på hur viktig genomfartsplatsen var för resande och handel. Bebyggelsen tog ny fart efter att Gyllenfors järnbruk grundades 1743, och när järnvägen kom 1901 fick orten fart på allvar — med bland annat gummiindustrin som drog i gång en omvandling från en fattig bygd till en välmående ort. Gislaved blev köping 1949, och 1974 bildades dagens kommun genom en sammanslagning av Gislaved, Anderstorp, Villstad, Reftele, Burseryd och Södra Mo.
Johan Emanuel Andersson blev föräldralös redan vid 14 års ålder och flyttade då med sina småbröder från Villstad till Sprättabo. I januari 1847 flyttade alla tre vidare till Hestra, och de följande åren bodde han bland annat i Bäshult och Stora Hestra, innan han 1857 blev dräng på Hulågården i Örsås och året därpå flyttade till Mossebo. 1863 kom han från Gälareds smedja till Ljushult, där han blev kvar och kallades ”Gamle smen” av bygden.
Han drev sin egen smedja och utförde smidesarbete, men gick även omkring i trakten och hjälpte folk med diverse sysslor och gjorde dagsverken på Fjästered, gården som Vänningsbacka löd under. När han dog i början av 1900-talet hölls begravningen på Fjästered i stället för Vänningsbacka — helt enkelt för att Fjästered låg närmare och hade bättre plats.
Albin Leonard Hof, kallad Leo, var en känd och aktad person i Gislaved, engagerad både i arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen, och skrev även någon enstaka artikel i Värnamo Tidning. Han förde själv vidare en historia från sin svärmors mor, Maria Johannesdotter, änka efter Johannes Börjesson i Signelsö, Båraryd: när den gamla kyrkan i Båraryd revs 1879 fick hon ta hem rivningsveden, och bland den fanns den gamla predikstolen — som hon helt sonika eldade upp.
Herman Emanuel Karlsson startade med att sitta hemma och sticka på stickmaskin, med varorna utkörda och sålda av hans hustru. Han arbetade därefter några år på Almedals Fabriker i Dalsjöfors innan han 1950 startade firman Reparationstjänst, som han drev fram till sin sjukpensionering. Sonen Liss böjade arbeta hos honom 1961; företaget tillverkade bland annat oljetankar, och Liss köpte så småningom över firman helt.