Södra Åsbo härad, Skåne · med grannsocknarna Össjö, Tåssjö och byn Kärrarp
Namnet Kvidinge är belagt redan 1307 som ”Qwithingi” — en bosättningsändelse (”-inge”) fogad till ett ord för en terrängformation. Den medeltida kyrkan, en romansk absidkyrka från 1100-talet, ersattes 1886 av dagens nygotiska korskyrka. Kvidinge var egen kommun 1863–1973 innan orten gick upp i Åstorps kommun, och när järnvägen kom 1875 växte tätorten fram söder om kyrkan.
I din egen släktdata hör Kvidinge samman med ett tätt kluster av grannsocknar — Össjö, Tåssjö och byarna Kärrarp och Basholma — där samma familjer och gårdar återkommer generation efter generation.
Det som gör den här bygden ovanligt levande i din data är hur detaljerat varje dop är noterat — inte bara barnets namn, utan vem som bar barnet till dopet och vilka som stod fadder. Vid ett dop i Basholma 1811 bars barnet av ”Bonden Tufve Jönssons Hu Kersti Larsdotter”, med faddrarna ”Bonden i Össjö Pehr Nilsson” och en dräng och en piga från samma gård. Vid ett annat, 1825, bars barnet av en torparhustru, med klockaren själv som fadder. Namnen upprepas — samma familjer bar varandras barn till dopfunten i generation efter generation, ett konkret bevis på hur tätt sammanvävd den här lilla byn var.
Son till Frans Gustaf Rosengren och Emma Nilsdotter Rosengren (hon född i Kvidinge). Wiktor var förlamad och gick med kryckor, men det hindrade honom inte från att försörja sig — enligt din egen data flyttade han 1914 till Kvidinge och arbetade som kontorist, med bokföring och deklarationer, från ett fuktigt kontor i byn. 1923 flyttade han tillbaka till sina föräldrar vid Övarp, Östra Ljungby. Aldrig gift. Ett tidningsklipp och ett fotografi av honom finns bevarat i din data. Han dog 1946 på gården Lugnet och begravdes vid Östra Ljungby kyrka.