Östra Göinge härad, dåvarande Kristianstads län · granne till Loshult
Namnet Osby kommer troligen av ett gammalt ord för ”mynning” — byn vid åmynningen. Osby kyrka, byggd i sten redan på 1100-talet, var socknens medelpunkt fram till mitten av 1800-talet, då grannbyn Marklunda istället blev den viktiga platsen: en skjutsstation med värdshus utmed vägen mellan Växjö och Kristianstad, med marknader och genomresande trafik. Den betydelsen flyttade i sin tur vidare 1862, när järnvägsstationen byggdes i själva Osby och gjorde orten till den moderna knutpunkt den är idag.
I din egen släktdata är Osby en soldatbygd — ett par generationer av samma familj bodde vid torpet Röena, ett stenkast från roteringen Brunkelstorp, där husfäder gick i tjänst som dragoner år efter år, decennium efter decennium.
Nils föddes 16 november 1850 vid Röena Torp i Osby, som son till torparen Jon Olsson Kaunitz. Bara sexton år gammal, den 7 februari 1867, antogs han som dragon vid Skånska dragonregementet, Östra Göinge skvadron, nummer 24 — roten hette Brunkelstorp. Med värvningen bytte han också namn: släkten hade tidigare hetat Johnsson, men som dragon fick han och hans efterkommande i stället namnet Bergqvist, ett vanligt sätt att skilja soldater med samma vanliga patronymikon åt.
Det som gör just Nils ovanligt väldokumenterad är generalmönsterrullorna — de regelbundna militära besiktningarna där varje dragon skrevs upp med ålder, tjänsteår och rote. Nils mönstrades 1868 (17 år, ”1 1/3 tjänsteår”), 1871, 1874, 1877, 1880 och 1883 — sex separata, arkiverade ögonblicksbilder av samma man genom mer än ett decennium av sitt liv, ända fram till avskedet 1889 efter 22 år i tjänst.
1873 flyttade Nils, nygift med Pernilla Persdotter från Kjellsved i Osby, till soldattorpet i Bohult i grannsocknen Loshult — se pilotsidan om Loshult. Familjen fick minst nio barn, men fyra av dem dog innan de fyllt två år, ett mönster som var alltför vanligt i den tidens torparfamiljer. 1884 flyttade de vidare till Stora Stockhult i samma socken, där Nils vid sidan av jordbruket arbetade som sadelmakare.
Nils och Pernilla dog samma dag — den 30 april 1898, vid Stora Stockhult — båda av lunginflammation, enligt kyrkobokens dödsnotiser. De begravdes tillsammans en vecka senare, den 7 maj 1898. Vad som orsakade att sjukdomen tog dem båda på en och samma dag går inte att veta säkert utifrån källorna, men det säger något om hur snabbt en infektion kunde sprida sig och hur lite som stod mellan liv och död i ett litet torparhushåll för drygt hundra tjugo år sedan.
Länkar till gårdar och hus med egna anteckningar eller bilder från Disgen:
Kan ev. vara samma gård som räknas till Loshult.
Ingeman Persson (1612–1698)
Den 24 juli 1676, mitt under det skånska kriget, slog en skara göingebönder till mot den svenska kronans krigskassa när transporten slagit läger i Loshults by — tunnor fulla av mynt och ett kungligt tält rövades bort. Nästan hela familjen Persson i Loshult var inblandad: Ingeman Persson själv och hans söner Olof, Botel, Jöns och Joen. Dådet, som kom att kallas Loshultskuppen, gällde värden motsvarande uppemot 30 000 daler — i dagens penningvärde runt 70-80 miljoner kronor — och bara en mindre del kunde någonsin återfås. Sägnen om nedgrävt byte lever kvar i Göingebygden än idag; enstaka plåtmynt från rånet har hittats i skogarna, senast så sent som 1996 utanför Älmhult.
Källa: Osby sockens kyrkobok + lokal tradition om Loshultskuppen, citerad i GEDCOM-notis